Igår var jag med Renay. Det var häftigt att träffa henne igen efter ett år. Vi träffades på centralen, hon var lite sen eftersom hon försov sig, och därmed missade tåget hon skulle med.

Hon hade inte ätit någonting, så vi gick och åt lite sushi.

Sen åkte vi på en båttur på kanalerna. Det var coolt, men det var mest bara att kolla på massa kanalhus, vilket jag redan hade gjort i två dar. Det regnade hela dagen också, så fönstren i båten var jätteimmiga.

Renay vägrade prata med mig på kinesiska. Vet inte vad som är grejen, hon gillar inte språket, fast hon kan det.

Vi åkte hem till några av hennes vänner och åt spaghetti. Gott. De tjejerna skulle få besök av nån annan svensk om nån vecka, och de undrade om vi kanske kände varandra, för du vet, Sverige är ju så litet LOL.

Så de kollar upp henne på facebook, och hon kommer ju såklart från himla Västerås. Vi har typ elva gemensamma vänner.

Renay och jag åkte tillbaka till stationen efter ett tag, och jag lyckades få henne att säga hejdå på kinesiska innan hon stack.

Idag blir det att åka hem. Måste checka ut från vandrarhemmet inom trekvart. Sen får jag ströva tills jag ska åka till flygplatsen. Det är omväg den här gången med, via Riga. På grund av det blir det rätt sent för mig ikväll, kommer inte komma hem till min egen säng förrän säkert ett på morgonen.

Det här har varit en himla häftig resa, speciellt eftersom jag gjort den helt själv. Jag tycker om att resa med folk, men det var spännande att vara ensam, speciellt i en sån stad som Amsterdam. Spännande är bara förnamnet.

Jag bor nära Red Light District, och det snabbaste sättet att gå till centrum är att gå igenom det. Det känns väldigt ovant att gå ner för gatan och höra någon knacka på fönstret, att titta reflexmässigt och se en halvnaken kvinna som föreslår att man kommer in och har lite mysigt.

Känner mig som en brottsling bara jag finns där.

I The Fault in Our Stars skrev John Green "Some tourists think Amsterdam is a city of sin, but in truth it is a city of freedom. And in freedom, most people find sin."

Smart kille, han John Green.

Var ute och filmade hela dagen, mer eller mindre. Allt från småsaker på stan, som hundar och duvor, till tivolin och kanalbåtar och tulpanmarknaden och hela fadderullan.

Amsterdam är en hemskt vacker stad, måste jag säga.

  Det här är liksom en av de tristare gatorna i stan.

  Man vill bara ta bild av varenda kanal.

  lökar på tulpanmarknaden. ett av säkert tjugio-trettio stånd.

  Damtorget, största torget i stan, blev konverterat till tivoli av någon anledning.

  Kul ska man ju ha.

Gjorde även intervjun med Pema. Var först rädd för att det skulle vara lite awkward och svårt att ha en bra konversation, speciellt eftersom jag minns honom som en rätt tyst kille, men han gjorde det jättebra och gav mig asmycket material att klippa till fint. Han har en jätteinspirerande historia och verkar glad för att jag ska berätta den för folk, och berätta om Rokpa och allt sånt.

Han bjöd mig på en cappuccino, och jag sa ja bara för att vara artig, men jag dricker inte ens kaffe.

Det var inte så illa. Kanske håller på att omvändas till den mörka sidan (fattar du, mörka sidan. hehe). Fan då.

Det känns om att det här verkligen "jumpstartade" filmprocessen. Ska börja klippa ihop det här och få ihop en rulle snarast möjligt. Man kan sitta och planera och göra storyboards tills fingarna ramlar av, men när det kommer till kritan så finns det inget som på riktigt liknar att klippa filmen på riktigt. Det är en lång, ensam, enformig process, men jag gillar det av någon anledning. Det är av samma anledning som jag gillar grafisk design via dator. Jag tror det är min introverta sida som tycker om isolationen. Utmaningen av att sitta själv med inget annat än sin hjärna, att försöka kombinera idéer tills man kommer på något bra (och genomförbart).

Jag använder det här verktyget, datorn, och gör någonting häftigt och kanske vackert med det, på ett sätt de flesta tycker är sjukt tråkigt. Jag slänger mig in i det och kommer ut på andra sidan med en slutprodukt jag är stolt över, istället för "nåt som typ duger, nu vill jag sluta." Jag menar inte att andra inte är stolta över det de gör, jag säger bara att jag har någon konstig böjelse som gör att jag dras till själva arbetsmetoden.

Imorgon ska jag träffa Renay, som ska visa runt mig lite grann i stan lite mer i detalj. Hon sa även att några av hennes nederländska vänner ska bjuda mig på middag. Mums. imorgon blir sista dagen innan avresedagen, vi får se vad vi gör exakt. Renay är ju även kines, så vi kanske konverserar på hennes modersmål, hehe. ...Eller?

Jag gillar att göra såna här kortresor. Jag har gjort det rätt ofta på höstloven. London, Berlin, Rom, etc. Alla gjordes i små koncentrerade doser. Det känns bra så, stan blir inte uttömd på saker att göra och man känner alltid att man liksom har något att göra, nånstans man måste hinna med härnäst. Det blir inte direkt avslappning i solstol, men det har aldrig varit min grej i alla fall.

Shelter City är ganska coolt, antar jag. God frukost blev det, müsli med yogurt och frukt.

I cafét står det över ett valv GOD LOVES YOU i meterhöga bokstäver, och jag vaknade till kyrkklockor.

Jesusgrejen är ju igång i alla fall. Så det är bra..

Sovsalen är en stor grej med typ 12 sängar, men det är väggar emellan, så det är lite privat i alla fall.

Idag ska jag göra intervjun med Pema, och filma en massa grejer i resten av Amsterdam också.

woooo

8:26

Jag sitter hemma och ska snart åka till Arlanda. Allt är packat och ompackat. Jag reser bara med handbaggage, som högst får väga 8 kg. Det blev 7,6 när jag vägde det. Jaja, det ska väl gå bra.

Jag kommer uppdatera det här inlägget allteftersom saker händer, och när jag har internet. Jag vet att mitt vandrarhem ska ha det, så det blir definitivt en uppdatering då.

Nu pirrar det, Clara.

21:31
Har kommit fram till Shelter City till slut. Det har varit en rätt lång dag av resor. omvägar via tallinn och flyg fram och tillbaka över Europa. Det var SNÖ I TALLIN. Jag älskar snö. Fan synd att det är så futtigt med sånt hemma.
Att kliva ur stationen var lite vemodigt och sen PANG så är man i Amsterdam, precis som man tror det ska se ut. Seriöst, konstigaste upplevelsen någonsin.

Ovanstående rubrik kommer från min mor, som sa detta när vi bokade flygbuss.

  Vi är en resande familj, definitivt. Genom min uppväxt har mina föräldrar alltid tyckt att jag och min bror Petter ska betala för våra egna nöjen, men resor är ett område där de är villiga att lägga ner lite pengar för vår skull. Vi kommer inte till skolan med nyaste jackan eller coolaste cykeln, men vi kommer med erfarenheter från ställen som Tyskland, England, Israel, Världsjamboree:er i Skåne, Polen, Litauen, USA, etc., etc.

  Nomadlivet kanske skulle passa min mor. Hon älskar att resa, var utbytesstudent i Amerikat och berättar fortfarande historier om livet som tågluffare ute på kontinenten. Att leva ett tag i ett karavantåg kanske är att ta i för henne, men steget är inte alltför stort för den kvinnan.

  Samma dag som jag åker till Nederländerna åker hon och sin kompis till Singapore på rena bonuspoäng från flygbolag. Vi åker till Arlanda tillsammans och skiljs åt vid gaten, mer eller mindre. När jag lämnar henne där drar jag ut på min första soloresa.

  Clara frågade mig idag om det kändes pirrigt, men jag brukar inte vara en sån som det "pirrar i" förrän jag är vid mitt resmål. Har svårt att liksom tänka mig hur allt ska bli och ligga sömnlös i förväntan över en resa, som ett amerikanskt barn som ligger och väntar på tomten. Nej, det kommer nog inte slå mig vad jag ska göra förrän jag är i luften.

Jag tog kontakt med min kompis Renay från Nya Zeeland. Jag träffade henne på World Scout Jamboree, hon och resten av Nya Zeelandskontingenten bodde bredvis oss och vi blev kompisar hur bra som helst. Sen upptäckte vi att Kiwisarna skulle bo i Västerås efter lovet ett tag. Renay övernattade hos Johanna (japp, Johanna i klassen) tre nätter innan de åkte tillbaka till NZ.

  Renay är i alla fall utbytesstudent i Nederländerna. Hon bor tjugo mil nånting utanför Amsterdam, och hon blev hur exalterad som helst över att jag skulle komma. Hon bestämde på momangen att vi skulle träffas i stan, så nu får jag nånting att göra min andra dag där också, utöver att bara filma Amsterdam.
Den här resan börjar ta form.

  Kanske pirrar lite.

Igår bokade jag biljetter till Amsterdam, jag åker dit den 27e och kommer tillbaka på kvällen den 30e. Då får jag två hela dagar i Amsterdam, och jag förmodar att jag kommer använda en av dem till att snacka med Pema (min nepalesiske kompis som jahg ska intervjua) och filma mer grejer i Amsterdam. Sen så får jag en "egen dag" också, sådet blir ju häftigt. Får ränna runt i Amsterdam och försöka undvika de mer shady männsikorna i staden. Bor faktiskt på ett "kristet" vandrarhem för att göra det. Jag som är den minst kristna människan i världen. Vill bara undvika droger och grejer.

Så jag har börjat kolla på flygresor till Nederländerna för att hälsa på Pema. Det skulle kosta typ 2000 tur och retur till Amsterdam, och jag ska fråga Pema om det går på höstlovet. Jag kollade också på resor till Zürich, för att hälsa på Lea Wyler, grundaren av Rokpa, för att göra intervju med henne också. Hon visade sig bo i Zürich, men jag har fått intrycket att hon spenderar mycket tid i Kathmandu. Så jag får se när våra respektive scheman funkar.

Gud vad resor det blir för mig i år. Madrid och Shanghai och Balkan och nu Nederländerna också.