Var ute och filmade hela dagen, mer eller mindre. Allt från småsaker på stan, som hundar och duvor, till tivolin och kanalbåtar och tulpanmarknaden och hela fadderullan.

Amsterdam är en hemskt vacker stad, måste jag säga.

  Det här är liksom en av de tristare gatorna i stan.

  Man vill bara ta bild av varenda kanal.

  lökar på tulpanmarknaden. ett av säkert tjugio-trettio stånd.

  Damtorget, största torget i stan, blev konverterat till tivoli av någon anledning.

  Kul ska man ju ha.

Gjorde även intervjun med Pema. Var först rädd för att det skulle vara lite awkward och svårt att ha en bra konversation, speciellt eftersom jag minns honom som en rätt tyst kille, men han gjorde det jättebra och gav mig asmycket material att klippa till fint. Han har en jätteinspirerande historia och verkar glad för att jag ska berätta den för folk, och berätta om Rokpa och allt sånt.

Han bjöd mig på en cappuccino, och jag sa ja bara för att vara artig, men jag dricker inte ens kaffe.

Det var inte så illa. Kanske håller på att omvändas till den mörka sidan (fattar du, mörka sidan. hehe). Fan då.

Det känns om att det här verkligen "jumpstartade" filmprocessen. Ska börja klippa ihop det här och få ihop en rulle snarast möjligt. Man kan sitta och planera och göra storyboards tills fingarna ramlar av, men när det kommer till kritan så finns det inget som på riktigt liknar att klippa filmen på riktigt. Det är en lång, ensam, enformig process, men jag gillar det av någon anledning. Det är av samma anledning som jag gillar grafisk design via dator. Jag tror det är min introverta sida som tycker om isolationen. Utmaningen av att sitta själv med inget annat än sin hjärna, att försöka kombinera idéer tills man kommer på något bra (och genomförbart).

Jag använder det här verktyget, datorn, och gör någonting häftigt och kanske vackert med det, på ett sätt de flesta tycker är sjukt tråkigt. Jag slänger mig in i det och kommer ut på andra sidan med en slutprodukt jag är stolt över, istället för "nåt som typ duger, nu vill jag sluta." Jag menar inte att andra inte är stolta över det de gör, jag säger bara att jag har någon konstig böjelse som gör att jag dras till själva arbetsmetoden.

Imorgon ska jag träffa Renay, som ska visa runt mig lite grann i stan lite mer i detalj. Hon sa även att några av hennes nederländska vänner ska bjuda mig på middag. Mums. imorgon blir sista dagen innan avresedagen, vi får se vad vi gör exakt. Renay är ju även kines, så vi kanske konverserar på hennes modersmål, hehe. ...Eller?

Jag gillar att göra såna här kortresor. Jag har gjort det rätt ofta på höstloven. London, Berlin, Rom, etc. Alla gjordes i små koncentrerade doser. Det känns bra så, stan blir inte uttömd på saker att göra och man känner alltid att man liksom har något att göra, nånstans man måste hinna med härnäst. Det blir inte direkt avslappning i solstol, men det har aldrig varit min grej i alla fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är officiellt färdig. 3 på morgonen startade jag renderingen, det borde ta ca en timme. Det hela blev en 21 minuter lång film, inklusive intervjuer och hela tjofräset.   Nu ska jag tamigfan sova. ...

Okej. Påsklovet. Race to the finish line. Jag ska den här veckan göra färdigt detta projektarbete, som jag mer eller mindre inte har arbetat med sen typ november. Folk har hela tiden sagt till mig att arbeta med det tidigt, att inte vänta tills pås...

Jag fick ett meddelande på facebook av Lea Wyler om att hon gärna gör en intervju med mig. ÄNTLIGEN. Hon är verkligen det som saknas, för Rokpas historia är mer eller mindre hennes historia. Det här satte eld i baken på mig igen, och nu sitter jag ...

Jag har jätteångest just nu. Jag har knappt gjort någonting med mitt projektarbete sen Amsterdam, och när jag försöker blir jag distraherad av annat och inget blir gjort. Jag har försökt få tag i Lea Wyler i ett halvår, men det går inte att nå kvinna...

Igår var jag med Renay. Det var häftigt att träffa henne igen efter ett år. Vi träffades på centralen, hon var lite sen eftersom hon försov sig, och därmed missade tåget hon skulle med. Hon hade inte ätit någonting, så vi gick och åt lite sushi. ...