Ovanstående rubrik kommer från min mor, som sa detta när vi bokade flygbuss.

  Vi är en resande familj, definitivt. Genom min uppväxt har mina föräldrar alltid tyckt att jag och min bror Petter ska betala för våra egna nöjen, men resor är ett område där de är villiga att lägga ner lite pengar för vår skull. Vi kommer inte till skolan med nyaste jackan eller coolaste cykeln, men vi kommer med erfarenheter från ställen som Tyskland, England, Israel, Världsjamboree:er i Skåne, Polen, Litauen, USA, etc., etc.

  Nomadlivet kanske skulle passa min mor. Hon älskar att resa, var utbytesstudent i Amerikat och berättar fortfarande historier om livet som tågluffare ute på kontinenten. Att leva ett tag i ett karavantåg kanske är att ta i för henne, men steget är inte alltför stort för den kvinnan.

  Samma dag som jag åker till Nederländerna åker hon och sin kompis till Singapore på rena bonuspoäng från flygbolag. Vi åker till Arlanda tillsammans och skiljs åt vid gaten, mer eller mindre. När jag lämnar henne där drar jag ut på min första soloresa.

  Clara frågade mig idag om det kändes pirrigt, men jag brukar inte vara en sån som det "pirrar i" förrän jag är vid mitt resmål. Har svårt att liksom tänka mig hur allt ska bli och ligga sömnlös i förväntan över en resa, som ett amerikanskt barn som ligger och väntar på tomten. Nej, det kommer nog inte slå mig vad jag ska göra förrän jag är i luften.

Jag tog kontakt med min kompis Renay från Nya Zeeland. Jag träffade henne på World Scout Jamboree, hon och resten av Nya Zeelandskontingenten bodde bredvis oss och vi blev kompisar hur bra som helst. Sen upptäckte vi att Kiwisarna skulle bo i Västerås efter lovet ett tag. Renay övernattade hos Johanna (japp, Johanna i klassen) tre nätter innan de åkte tillbaka till NZ.

  Renay är i alla fall utbytesstudent i Nederländerna. Hon bor tjugo mil nånting utanför Amsterdam, och hon blev hur exalterad som helst över att jag skulle komma. Hon bestämde på momangen att vi skulle träffas i stan, så nu får jag nånting att göra min andra dag där också, utöver att bara filma Amsterdam.
Den här resan börjar ta form.

  Kanske pirrar lite.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är officiellt färdig. 3 på morgonen startade jag renderingen, det borde ta ca en timme. Det hela blev en 21 minuter lång film, inklusive intervjuer och hela tjofräset.   Nu ska jag tamigfan sova. ...

Okej. Påsklovet. Race to the finish line. Jag ska den här veckan göra färdigt detta projektarbete, som jag mer eller mindre inte har arbetat med sen typ november. Folk har hela tiden sagt till mig att arbeta med det tidigt, att inte vänta tills pås...

Jag fick ett meddelande på facebook av Lea Wyler om att hon gärna gör en intervju med mig. ÄNTLIGEN. Hon är verkligen det som saknas, för Rokpas historia är mer eller mindre hennes historia. Det här satte eld i baken på mig igen, och nu sitter jag ...

Jag har jätteångest just nu. Jag har knappt gjort någonting med mitt projektarbete sen Amsterdam, och när jag försöker blir jag distraherad av annat och inget blir gjort. Jag har försökt få tag i Lea Wyler i ett halvår, men det går inte att nå kvinna...

Igår var jag med Renay. Det var häftigt att träffa henne igen efter ett år. Vi träffades på centralen, hon var lite sen eftersom hon försov sig, och därmed missade tåget hon skulle med. Hon hade inte ätit någonting, så vi gick och åt lite sushi. ...