Ovanstående rubrik kommer från min mor, som sa detta när vi bokade flygbuss.

  Vi är en resande familj, definitivt. Genom min uppväxt har mina föräldrar alltid tyckt att jag och min bror Petter ska betala för våra egna nöjen, men resor är ett område där de är villiga att lägga ner lite pengar för vår skull. Vi kommer inte till skolan med nyaste jackan eller coolaste cykeln, men vi kommer med erfarenheter från ställen som Tyskland, England, Israel, Världsjamboree:er i Skåne, Polen, Litauen, USA, etc., etc.

  Nomadlivet kanske skulle passa min mor. Hon älskar att resa, var utbytesstudent i Amerikat och berättar fortfarande historier om livet som tågluffare ute på kontinenten. Att leva ett tag i ett karavantåg kanske är att ta i för henne, men steget är inte alltför stort för den kvinnan.

  Samma dag som jag åker till Nederländerna åker hon och sin kompis till Singapore på rena bonuspoäng från flygbolag. Vi åker till Arlanda tillsammans och skiljs åt vid gaten, mer eller mindre. När jag lämnar henne där drar jag ut på min första soloresa.

  Clara frågade mig idag om det kändes pirrigt, men jag brukar inte vara en sån som det "pirrar i" förrän jag är vid mitt resmål. Har svårt att liksom tänka mig hur allt ska bli och ligga sömnlös i förväntan över en resa, som ett amerikanskt barn som ligger och väntar på tomten. Nej, det kommer nog inte slå mig vad jag ska göra förrän jag är i luften.

Jag tog kontakt med min kompis Renay från Nya Zeeland. Jag träffade henne på World Scout Jamboree, hon och resten av Nya Zeelandskontingenten bodde bredvis oss och vi blev kompisar hur bra som helst. Sen upptäckte vi att Kiwisarna skulle bo i Västerås efter lovet ett tag. Renay övernattade hos Johanna (japp, Johanna i klassen) tre nätter innan de åkte tillbaka till NZ.

  Renay är i alla fall utbytesstudent i Nederländerna. Hon bor tjugo mil nånting utanför Amsterdam, och hon blev hur exalterad som helst över att jag skulle komma. Hon bestämde på momangen att vi skulle träffas i stan, så nu får jag nånting att göra min andra dag där också, utöver att bara filma Amsterdam.
Den här resan börjar ta form.

  Kanske pirrar lite.

Igår bokade jag biljetter till Amsterdam, jag åker dit den 27e och kommer tillbaka på kvällen den 30e. Då får jag två hela dagar i Amsterdam, och jag förmodar att jag kommer använda en av dem till att snacka med Pema (min nepalesiske kompis som jahg ska intervjua) och filma mer grejer i Amsterdam. Sen så får jag en "egen dag" också, sådet blir ju häftigt. Får ränna runt i Amsterdam och försöka undvika de mer shady männsikorna i staden. Bor faktiskt på ett "kristet" vandrarhem för att göra det. Jag som är den minst kristna människan i världen. Vill bara undvika droger och grejer.

Så jag har börjat kolla på flygresor till Nederländerna för att hälsa på Pema. Det skulle kosta typ 2000 tur och retur till Amsterdam, och jag ska fråga Pema om det går på höstlovet. Jag kollade också på resor till Zürich, för att hälsa på Lea Wyler, grundaren av Rokpa, för att göra intervju med henne också. Hon visade sig bo i Zürich, men jag har fått intrycket att hon spenderar mycket tid i Kathmandu. Så jag får se när våra respektive scheman funkar.

Gud vad resor det blir för mig i år. Madrid och Shanghai och Balkan och nu Nederländerna också.

Hej Åbo, och vem annan som nu må läsa min blogg. Det här är min dokumentation av mitt projektarbete.
Jag har som mål att göra en film om organisationen Rokpa, och lite mer specifikt om deras barnhemsarbete, då jag kommit i kontakt med den verksamheten själv. Mitt syfte är att belysa initiativtagandet hos rokpa, och resultaten det hade för barnen det berörde.

Jag har tagit kontakt med några av "barnen"(de ifråga är ungefär 20 år gamla nu) som vuxit upp på barnhemmet, och de verkar entusiastiska och villiga att hjälpa mig! Pema Gurung har flyttat från Nepal till Nederländerna, och jag tänker åka dit någon gång över en helg för att filma intervjusegment.

Jag har viss erfarenhet av att göra film, man kan beskåda mina alster på http://youtube.com/13kossorochenspann eller http://youtube.com/5thavenuevasteras .
Men jag har aldrig gjort nånting särskilt, jag vet inte, seriöst. Det blir definitivt en utmaning, men det är nåt jag ser fram emot.